onsdag 11 maj 2016

Jonathan Swift Repotage

Jonathan Swift - Mannen som vågar kritisera



Det var ingen lätt uppgift att få en tid för att intervjua författaren till Gullivers resor. Jonathan Swift är en av de största kritikerna mot det Brittiska samhället och kyrkan. I intervjun vill jag fråga varför han valde att bli satiriker och om hans mål med sin kritik.







Jag stiger ur vagnen som står parkerad på Swifts stora herrgård. Det är sent på kvällen, månen lyser och kråkorna kraxar. Ensam i det slottsliknande huset sitter Jonathan Swift. Jag tar mig fram genom den spökliga herrgården. Går på stigen med raska steg. Framme vid dörren slår jag i dörrkappan och hoppar till efter ett kraftig hundskall. Jag ser en hund springa mot mig i full fart. Som tur är sitter hunden fast i en kedja. En meter ifrån mig kastas hunden bakåt av att kedjan tar stopp. Jonathan själv öppnar dörren och säger: – Stig på! du får ursäkta min hund Rookie, han kan bli lite ivrig när vi får besök.

Vi slår oss ner i det kusliga vardagsrummet. Det står två svarta stora mockafåtöljer framför eldstaden som är igång. Lite utspritt i rummet står oljelampor tända och sprider ett sken medan eldens lågor flammar.

Jag frågar honom om hans berättelser, som kritiserar det Brittiska samhället, kyrkan och människors sätt att behandla varandra.

Jag börjar med att fråga honom om berättelsen Gullivers resor.

– Du har blivit väldigt känd och uppmärksammad för din berättelse Gullivers resor. Kan du berätta lite om det?
– Gullivers resor handlar om en sjöman som heter Lemuel Gulliver, svarade Jonathan. Han ska åka båt till Ostindien, men på vägen dit drabbas han av skeppsbrott på fyra mycket underliga ställen. Berättelsen är uppdelad i fyra delar, en del för varje plats. På varje plats Gulliver hamnar stöter han på problem som reflekterar över människors problem i samhället. I berättelsen är problemen överdrivna och skrivna i form av satir.

– Vad var det som fick dig att börja skriva Gullivers resor?  

– Kritiken behövdes framföras på ett ironiskt sätt, svarade Swift. Det är farligt att kritisera kyrkan och kungen som har mycket makt. Det är inte ovanligt att hamna i fängelse på grund av att säga vad man tycker. Hade jag skrivit som jag tyckte utan att framföra det genom en berättelse, kunde det gått illa för mig. De underliga öarna som Gulliver kommer till symboliserar egentligen Irland och England. Förstås kunde jag inte skriva att jag menade Irland och England. Hade jag gjort det hade fängelset blivit mitt nya hem.

Swift var tydligen inte ensam med att ha kritik mot samhället. Boken blev mycket populär kort efter den släpptes. Jonathans underhållande sätt att skriva var en av orsakerna till att den blev populär, en annan var att han delade åsikt med många andra. Men det var bara han som vågade framföra det.
Varför ingen vågar framföra sin kritik undrade jag och bestämde mig för att fråga mästaren själv.

– Boken blev väldigt populär kort efter den skrevs och många hade samma åsikter som du. Hur kommer det sig att ingen sagt något tidigare?
– Det var som sagt farligt att kritisera staten och man riskerade fängelsestraff. Det är som du säger, Gullivers resor var något nytt och vågat. Därför blev den så populär.

En annan sak jag funderade över var hans kritik mot kyrkan. Hur fungerar det att vara präst men ändå kritisk mot kyrkan? Det var dags att ta reda på mysteriet så jag ställde några frågor om Kyrkan.

– Du är präst men ändå kritiserar du kyrkan, hur kommer det sig?
– Kyrkan har för mycket att säga till om, svarade han efter ens stund av tänkande . De fokuserar för mycket på andra saker än Gud. Man kan köpa sig fri från synder via avlatsbrev, vilket är vansinne. Prästerna föreslog detta för att kunna samla in mer pengar. Gud kan man inte nå via pengar, utan man måste finna honom i hjärtat. Kyrkan ska inte bestämma över folket så som de gör idag, utan bara fokusera på vad som står i Bibeln. Prästerna kan få folket att tro på nästan vad som helst. Även saker som inte står i Bibeln.

– Kritiserar du någon gång det som stod i Bibeln?
– Nej det gjorde jag inte. Det enda felet med kyrkan är att de fokuserade för mycket på makt istället för religionen.

Jag märker att Jonathan börjar bli uttråkad och bestämmer mig för att avsluta intervjun. Vi skakar hand och jag tackar honom för att jag fick komma. Jag reser mig ur den stora fåtöljen och går raskt tillbaka till min häst och vagn. Halvvägs genom herrgården hör jag ett skrammel. Jag märker snart att Rookie är på väg i full fart mot mig. Jag hinner inte mer än några meter innan jag känner hans tänder i min högra skinka. Kort därefter slängs dörren upp och ut kommer Jonathan skrikandes; Rookie för helvete! Han rycker bort hunden som har satt käkarna i min bakdel. Ett hårt ryck och hunden är borta. Jonathan ber så hemskt mycket om ursäkt och hjälper mig till vagnen. Där påbörjar jag min smärtsamma och skumpiga färd hem till Belfast.


Alexander Nilsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar