Köp inte knark...

Klockan var två på natten och Gunvald skulle ge sig ut för att köpa kokain. Han hade kontaktat en säljare via en hemsida. Köparen ville inte ge ut sitt namn eller hur han såg ut. Gunvald hade på sig ett par svarta jeans och en svart luvtröja. Han och hans kompisar hade gjort ”Sten sax påse” om vem som skulle fixa kokain till festen på lördag. Han hade förlorat. De hade lagt ihop pengar till knarket. Han hade gömt dem under sängen. Han plockade fram pengarna och packade han dem i ryggsäcken, han lade också ner en kniv ifall att något skulle gå snett.

Det var ett flott hus han bodde i. Han gick tyst ut från sitt rum för att inte väcka sina föräldrar. Han gick till vardagsrummet som var fint utsmyckat. Det fanns kristallkronor, vita marmor statyer och dyra målningar. Han såg att dörren till föräldrarnas sovrum stod öppen. Han smög dit för att se så de inte hade märkt något. När han tittade in såg han att det bara var mamma som låg där. ”Vad konstigt, jag som trodde att pappa jobbade natt på onsdagar”, tänkte han. Det var inget att haka upp sig på så han gick vidare till dörren. Hann satte in nycklarna i dörren och vred om. Han tryckte ner handtaget och öppnade dörren. Larmet började pipa. Han fick panik och kastade sig mot larmdosan och knappade in koden så fort han kunde. Nu var det kört. Han smög till hans föräldrars sovrum. När han tittade in märkte han till sin förvånad att mamman fortfarande sov. Han hade haft tur. Nu gällde det att vara tyst. Han gjorde ett nytt försök med att ta sig ut. Nyckeln stoppade han i dörren och vred om. Det hördes ett klickande ljud. Han skyndade sig ut, stängde dörren och gick direkt till mötesplatsen.

Gunvald och langaren hade bestämt att träffas vid en mataffär. Efter att ha joggat i 5 minuter var Gunvald framme vid affären. Ingen langare syntes till. Han stod och väntade en liten stund men blev snabbt orolig. Precis när han bestämde sig för att gå hem kom det fram en man ur skuggorna. ”Hey, vart är du på väg?”, ropade mannen. Gunvald vände sig om förvånad. Han kände igen rösten, men kunde inte riktigt sätta fingret på vem det var. Mannen kom närmare och visade en påse med kokain. ”Ska du ha nåt eller?”, frågade han lite nonchalant. Gunvald stod helt tyst och förstummad. Nu kände han igen rösten, det var hans pappa. Han fick panik och visste inte vad han skulle göra. Han visste att om han pratade skulle hans pappa känna igen rösten. Det fanns bara en sak att göra, springa. Gunvald satte fart mot huset. ”Stanna!”, ropade pappan och sprang efter. Det blev ett race mot huset. Gunvald och pappan var ungefär lika snabba och kom fram till huset ungefär samtidigt. Där stod mamman i dörröppningen med handbojor och poliser som höll fast henne. ”Vad är det som händer?”, frågade jag polisen. ”Hon är misstänkt för grovt narkotika innehav”, sa polisen.